På bussresa genom Sverige

Jag åker buss mot Västervik nu. Efter ett par fantastiskt lugna och rofyllda dagar hos svärföräldrarna så beger jag mig som sagt sakta men säkert mot ostkustens pärla. Bussen är knökad med smålänningar vars dialekter som väcker hemlängtan-känslorna lite extra.
Det är två mormors typer framför mig som skvallrar något alldeles om Gösta och Alva och Berit och Ingemar. Namnen säger mig än sålänge inget. Inte mer än att dessa personer bor i Västervik och att Gösta har hamnat på ett boende. Vilket kan de inte riktigt komma överrens om. Jag tror att de pratar om Gertrudsgården men sen ar jag inte lyssnat på hela historien.
Bredvid mig sitter en bastant kvinna och smsar för glatta livet. Hon får mer sms än vad C får under en elitseriehockeymatch från Tommy.
Jag ska vara i Västervik kl 18:10 men det verkar gå trögt på vägen och köer har bildats framför vår buss. Det är la någon torftig göbbe som sitter och kisar vid förarsätet i mörkret på sin gamle Toyota i 40 km/tim på en 80 väg.
Jaja jag har inte brått utan jag hinner nog med. Ska vara i Västervik i hela 6 dagar! Det var faktiskt länge sedan jag var och hälsade på. Sist var i sommras på Visfestivalen och det var visserligen mycket trevligt men det var sånt förbannat hetts. Hettsätande, hettsdtickande, hettsträffande av alla en känner, hetts hetts hetts. Detta besök blir förhoppningsvis inte lika neurotiskt.
Hur vi ska få plats alle i mina föräldrars lilla hus är å andra sidan en annan femma. Min syster är nämligen hemma också med sin familj. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Nä ni nu svammlar jag som vanligt. Dax att fortsätta sticka på mitt nya projekt. En till halsduk. Nästa grej jag stickar ska vara en mössa eller ett par vantar. Den som lever får se :-)
Puss på er!