The hand that gives me strength

Ibland blir verkligen INGET som man tänkt sig. 
Dottern min har mått dåligt större delen av denna veckan och det kan bero på att jag åt lite mjölkprotein förra helgen efter en vecka utan mjölkprotein. I måndags började hon gny lite på kvällen som hon inte brukar och sen har det bara varit kaos här hemma. Gråt skrik och en fullkomligt otröstlig bebis. 
Så nu har jag tagit ett beslut i samråd med en BVCsköterska att jag håller mig borta från allt som har med mjölkprotein att göra så får vi se om det blir bättre och faktiskt (peppar peppar ta i trä) så har hon varit mer som "sig själv" ikväll. Nu sover hon här brevid mig. Mina ögon känns som att någon har tömt en påse finkornig sand i. Jag är så trött. Så trött.

För inte nog med att min älskade dotter är/har varit gnällig, nu är sambon magsjuk också. Vilket innebär dubbel passupp. Jag springer stup i kvarten och ser så att han har å dricka och att han dricker det jag ger honom, jag har sanerat hela övervåningen där jag och Cornelia håller hus medens jag har gjort iordning en liten oas i källaren till sambon där han får röra sig fritt mellan en egen toalett och soffan/sängen. Han får inte gå ut i köket eller någon annanstans i huset, men det går ingen nöd på honom bara för att jag har begränsat hans space att röra sig på. I källaren har han både TV, sitt platstation och täcke/kudde. Sen bara roppar han om det är något han vill ha så fixar jag det. 
Det är som att bo på hotell, så han har det så bra han kan ha det. Ja, om man bortser från magsjukan då förståss. 
Själv är jag välsignad med en kropp som aldrig blir magsjuk. Det ni! Lyllo mig. 
Nu ska jag försöka få se på Eurovison. Men jag har en känsla av att jag inte kommer att bli långvarig framför TV:n för  jag är somsagt fasligt trött. 
Ha en fin lördag ni därute!