Att vara bara vi två
Att ha bebis betyder allt mindre ordning och reda i hushållet. I ena hörnet samlas alla dammråttor, i det andra ett par nerspydda frottéhanddukar. Tvättmaskinen går på högvarv.
Dagarna går ut på att byta blöja och kläder på lillan, mata henne och vagga henne i famnen tills att hon somnar. Repeat. Nappen som lugnar hennes sugbehov åker ut ur munnen hela tiden vilket resulterar i ett gnyddande som utvecklas (ganska omgående) till ett gapskrikande om mamma skulle vara minsta ouppmärksam på att nappen åkt ut och inte stoppar in nappen i munnen igen ögona böj. Då och först då, kan hon vila sina små trötta ögon för att ibland ändå trotts att nappen är i munnen- sömnigt öppna det ena ögat för att vara säker på att hon fortfarande ligger och vaggas på mammas arm.
Skulle mamma få för sig att byta arm eller ställning så spärras ögonen upp och sömnen är ett minne blott.
Förrutom när lillan är sååå trött alternativt hamnat i matkoma och ligger helt lealös på mammas arm att hon varken märker att nappen trillat ut, att mamma ändrar ställning eller om man skulle släppa en atombomb rakt utanför vårat hus. Då är hon trött. Och när lillan är så trött så brukar jag se så att hennes bröstkorg rör sig upp å ner för att vara säker på att hon andas. Det gör hon alltid.
Den ständiga oron jag har när jag inte är med henne är något som antagligen kommer att minska i portioner och tur är väll det för att även om jag njuter av mitt lilla liv här hos mig varje dag- så är det nog lite som vår barnmorska sa till oss att oron tar bort njutningen av den korta tid som hon är min alldeles förtjusande lilla bebis.
Det är hon och jag om dagarna. Vissa dagar får jag lite egentid som jag utnyttjar till hushållssysslor istället för att rå om mig själv.
Det är så inprintat i mitt huvud att jag sköter hemmet och C sköter sitt jobb.
Dagarna då lillan inte kan komma till ro och jag ägnar mig åt henne ger mig magont. Då har jag inte hunnit med några hemmasysslor alls. Det är ett misslyckande å min sida. Men samtidigt är all tid jag kan få med lillan dyrbar. Men hushållet och maten sköter sig inte själv.
Jag försöker inte vara en såndär mamma som sitter med mobilen i näven hela tiden när jag har lillan men med tanke på att jag är så mobilberoende så tar även det emot. Att jag får runt 10-20 sms om dagen också från älskade familj o vänner som vill höra hur vi har det i vår lilla bubbla gör inte saken bättre. Alla sms vill ha ett svar.
Men även om vi bara har varandra om dagarna- jag och lillan så tycker jag att dagarna bara springer iväg.
I övermorgon är hon en månad. Det har verkligen gått fort. Och växer gör hon. Min lilla bebis.
Nu sover hon och jag ska passa på att ta hand om tvätten, städa toaletten och laga mat. Jag kommer med all säkerhet inte hinna göra alla de tre sakerna innan hon vaknar men jag får försöka. Hej stress och hjärtinfarkt.
Men samtidigt vill jag få sånt gjort på dagen så att vi tre i familjen kan mysa tillsammans på kvällen.
Nu vaknade hon. Okej, inget mer bloggande för nu är min lilla tjej mammig och då ska hon få sin mammas fulla uppmärksamhet!
Puss från mig och lillan ❤️
