Tjockis 38+5
Inget är som väntans tider.
Och inget är så tröttsamt som att bara lägga fokus på denna eviga väntan.
Det är det enda jag pratar om. Eller jag bryr mig om omvärlden utanför min bubbla av väntan typ sådär 10 %. Resterande 90 % är all fokus on me and my tummy.
Tjocker goer och glader.
och eftersom att mitt ordföråd och mittt tankesätt är begränsat till enbart graviditet så känns det inte heller så högaktuellt att skriva om samma gamla veva på bloggen heller. Är jag trött på mig själv så finns risken att även ni tröttnar på mitt ältande.
Se förresten så svullen jag är i ansiketet men framförallt på handen! Knubbsälshänder.
Efter midnatt så är det bara 7 dagar kvar till den stundande dagen. Men det är bara 5 % av alla föderskor som föder just på det utsatta datumet. Jag har ställt om klockan till att jag kommer få gå över 2 veckor. Jag sa det till min barnmorska idag att jag trodde baby skulle mojsa sig i magen i minst 2 veckor till och hon tittade på mig med sån medlidande blick att den skar mig rätt in i själen. Hon förstod. Hon känner igen den längtan, den förväntan, den nyfikenhet som döljer sig bakom dessa månader och kilon av havandeskap.
Något jag och ni där ute kan vara säkra på är iallafall att jag och Christian kommer att bli föräldrar till pyret inom loppet av 3 veckor. Och om man har facit i hand på 9 månader så bör inte 3 veckor ta en sån jädra evig tid ändå.
