mytheory

LCHF bröd. Gott till tusen. Men LCHF är inget för mig. Min sambo däremot gick ner flera kg på LCHF medens en ann behöll vikten. 

Nä, när mammakilona ska bort så är det inte tal om någon bantningskur för min del. Det är promenader, god mat med måttliga portioner, sunda mellanmål och lite hemmaträning som gäller.

Sen att jag inte ska sätta alldeles för höga krav på mig själv. Den niten har jag trampat på innan och då har det slutat i en omotiverad, nästan en omvänd reaktion och jag har istället latat till mig och käkat mer onyttigt. Det där med psykspöken vet ni.

 

Vet ni förresten att det är ca 30 kg som jag ska banta ner mig för att JAG ska vara nöjd med min kropp?! 30 K-G! Det är mycket att jobba på. Jag förväntar mig inga mirakel, och att jag- bara för att jag motionerar och äter lite sundare, kommer gå ner dessa kg i ett nafs. Det är bara för mig att gilla läget. Men en sak är säker, i denna kropp jag lever i nu, trivs jag inte. Jag känner mig som jag beskrev mig själv från inlägget igår. Fet, flottig, ofräsh. 

Och det är ok. På riktigt så är det ok att jag känner mig fet, flottig och ofräsh, hur konstigt och motsägelsefullt det än låter. Just på grund av att jag vet att dessa 30 kg är temporärt. Det är under denna period i mitt liv. Då jag bär på ett barn i min mage. Det finaste som finns. Mitt och Cs barn. Och jag mår så himla bra när jag ser på gamla bilder på mig som togs för ett år sedan. Då tänker jag: "Aa, visst fan är jag snygg. Grunden finns där. Det är bara fasaden som ska slipas till lite så är jag i mina ögon alldeles helt perfekt så som jag är och alltid har varit." 

Tacka vet jag att jag har kvar min härliga egocentriska personlighet kvar för annars hade jag la legat på psyket by now. haha, näedå skämtosido. 

 

Här kommer lite throwback bilder på mig från åren som har gått. :)