Sliter mej i håret
Jomenvisst ser jag la glad ut på bilden nedan, men skenet bedrar.
Jag har en bad-day. Ryggen värker och gör mej tokig! Sura uppstötningar, kramper i magen, fet hårbotten, finnar, ingen BH som passar mina enormt dunderväxande bröst, inget har jag som passar i klädväg- ja det är bara några få faktorer som påverkar min bad-day.
Jag vet inte om jag har skrivit det innan, men jag är GRAVID. Japp. The word is out there. Just nu harvar jag i v34 träsket och ack så lite som jag visste om hur det var att vara gravid. I alla dess veckor fram tills nu.
Jag ska verkligen inte skrämma er ungmöar där ute som än inte fått känna på känslan av att vara havande, men seriöst- det är en bitch ibland!
Varför romantisera hela graviditeten med kvinnor som behåller vikten på hela kroppen förutom magen? Here goes the truth: Man blir fet. Man luktar illa. Man får okontrollerbara flytningar som får dig att känna dig ofräsch dagarna i ända. Brösten växer och hänger OCH läcker genomskinlig vätska som är klibbigt som sirap. Bröstvårtorna blir som en snusdosa i omkrets. Man svettas mellan de enorma hängpattarna. Håret blir fettit. Naveln pekar utåt. Fötter och händer svullnar och värker. Man kan inte på något vis någonsin ens tänka tanken att få ligga bekvämt. Babyn håller dig vaken om nätterna redan nu, då den småsparkar varannan minut som på ren jävelskap. Man blir andfådd vid minsta lilla ansträngning. Jag fick idag reda på att mina blodvärden är alldeles för låga så jag fick köpa järntabletter illa bums. Det är en konstant oro över att allt ska gå bra, dvs att barnet föds med 10 fingrar, 10 tår och två hjärnhalvor. Det är dyrt. Åååh så dyrt. Barnet är inte fött men i 8 månader har jag prioriterat att köpa grejer till det ofödda barnet framför mig själv. Aa just det, man får sätta sig själv åt sidan hela tiden. Äta när baby vill, vila och sova då det passar baby, aktivera sig och gå på toaletten när baby signalerar ett ok.
Så nej, det är ingen dans på rosor- Eller jo, taggiga sådana isåfall- att vara gravid.
Och ja, det är nu jag ska skriva om hur tacksam jag är att jag faktiskt är gravid. För tro mig, det är inget jag tycker att någon ska ta föregivet. Alltså att ens hitta en partner som man kan tänka sig uppfostra ett barn med resten av livet tillsammans med, är en bragd i sig, sen själva proceduren av att GÖRA ett barn kanske inte alltid är så lätt.
Var man uppmärksam på sexuallektionen i årskurs 6, så kan man the basics, men det är inte alltid det klickar för det. Äggen, sperma, hormoner, ägglossning, mens, ja hela den fadderuttan spelar stor roll i barnagörandet.
Så visst är jag tacksam att jag och min sambo sedan 9 år tillbaka har lyckats skapa detta växande fenomen i min mage, men lika väl som jag är stolt och lycklig så har man bad days i sin graviditet också.
Men nu har jag fått skriva av mig och fick tankarna att fokusera på något helt annat än att jag behöver springa på toaletten en gång var 15:e minut eller be min sambo knåda in ryggraden på mig för att det gör så ont.
Så tack för detta!
Jag har en bad-day. Ryggen värker och gör mej tokig! Sura uppstötningar, kramper i magen, fet hårbotten, finnar, ingen BH som passar mina enormt dunderväxande bröst, inget har jag som passar i klädväg- ja det är bara några få faktorer som påverkar min bad-day.
Jag vet inte om jag har skrivit det innan, men jag är GRAVID. Japp. The word is out there. Just nu harvar jag i v34 träsket och ack så lite som jag visste om hur det var att vara gravid. I alla dess veckor fram tills nu.
Jag ska verkligen inte skrämma er ungmöar där ute som än inte fått känna på känslan av att vara havande, men seriöst- det är en bitch ibland!
Varför romantisera hela graviditeten med kvinnor som behåller vikten på hela kroppen förutom magen? Here goes the truth: Man blir fet. Man luktar illa. Man får okontrollerbara flytningar som får dig att känna dig ofräsch dagarna i ända. Brösten växer och hänger OCH läcker genomskinlig vätska som är klibbigt som sirap. Bröstvårtorna blir som en snusdosa i omkrets. Man svettas mellan de enorma hängpattarna. Håret blir fettit. Naveln pekar utåt. Fötter och händer svullnar och värker. Man kan inte på något vis någonsin ens tänka tanken att få ligga bekvämt. Babyn håller dig vaken om nätterna redan nu, då den småsparkar varannan minut som på ren jävelskap. Man blir andfådd vid minsta lilla ansträngning. Jag fick idag reda på att mina blodvärden är alldeles för låga så jag fick köpa järntabletter illa bums. Det är en konstant oro över att allt ska gå bra, dvs att barnet föds med 10 fingrar, 10 tår och två hjärnhalvor. Det är dyrt. Åååh så dyrt. Barnet är inte fött men i 8 månader har jag prioriterat att köpa grejer till det ofödda barnet framför mig själv. Aa just det, man får sätta sig själv åt sidan hela tiden. Äta när baby vill, vila och sova då det passar baby, aktivera sig och gå på toaletten när baby signalerar ett ok.
Så nej, det är ingen dans på rosor- Eller jo, taggiga sådana isåfall- att vara gravid.
Och ja, det är nu jag ska skriva om hur tacksam jag är att jag faktiskt är gravid. För tro mig, det är inget jag tycker att någon ska ta föregivet. Alltså att ens hitta en partner som man kan tänka sig uppfostra ett barn med resten av livet tillsammans med, är en bragd i sig, sen själva proceduren av att GÖRA ett barn kanske inte alltid är så lätt.
Var man uppmärksam på sexuallektionen i årskurs 6, så kan man the basics, men det är inte alltid det klickar för det. Äggen, sperma, hormoner, ägglossning, mens, ja hela den fadderuttan spelar stor roll i barnagörandet.
Så visst är jag tacksam att jag och min sambo sedan 9 år tillbaka har lyckats skapa detta växande fenomen i min mage, men lika väl som jag är stolt och lycklig så har man bad days i sin graviditet också.
Men nu har jag fått skriva av mig och fick tankarna att fokusera på något helt annat än att jag behöver springa på toaletten en gång var 15:e minut eller be min sambo knåda in ryggraden på mig för att det gör så ont.
Så tack för detta!
