Bebis dag 3
Jag skulle börja med att skriva om hur jobbigt allt är.
Men jag skippar det. För så kom jag på att det är vad man gör det till.
Visst har jag gått över tiden med 3 dagar nu i min graviditet och det blir jobbigare och jobbigare rent psykiskt för varje dag, men å andra sidan så har jag verkligen ett barn i magen som ändå ska ut, det ska födas snart, inom loppet av 1 1/2 vecka Max.
Alla har inte den turen.
Idag ska jag även få lyssa på mitt barns hjärtljud och få det bekräftat att det ligger ett barn i magen. Som att inte den stora magen skulle vara bevis enough :) haha. Nä men faktiskt så börjar jag i dagarna 3 tveka på om det verkligen är en bebis i magen, är jag gravid? Eller har jag bara varit skengravid i 10 månader och nu när jag tror att jag ska föda så kommer det bara en stor klump med avföring som har högat upp sig i magen på mig? Haha, nä jag är inte på gränsen till att få ett psykbryt men för er som har gjort denna resan och även gått "över tiden" vet säkert hur psykiskt påfrestande det kan vara.
Min mor och far är i Thailand, på samma strand vid samma spot där vi var för exakt ett år sedan. Nr 15. Imorgon åker även min moster och hennes kille och joinar dom i solstolarna.
Och även om jag gör mitt bästa att inte vara det så är jag avundsjuk. Det är la konstigt hur jag blev sån. Vill ha allt och lite till. Jag tänker tillbaka på podas vita sand, äta pad thai sittandes vid vattenkanten och se ut över det blå skimrande havet. På vår takterass och våra "förfester" med Job 2 Do spelandes i högtalarna. Den goda maten, all shopping, solnedgången, tuktuk, long boats, aporna, värmen, massagen, phi phi island, röjarfesten på stranden, thai-boxningen, eldshowen- ja allt. Det var 2 oförglömliga veckor. Men å andra sidan så är alla resor jag har gjort oförglömliga på sitt sätt. London, Paris, Kreta, Samos, Turkiet, Thailand, Cypern- alla har sina minnen och sin charm.
Jag är avundsjuk för jag vill vara där MED DOM. Men jag är samtidigt väldigt glad för deras skull att de är där. För det behöver dom, mina föräldrar som alltid alltid tänker på andra före sig själva är sså mycket värda de ynkliga 3 veckor de får för sig själva i Thailand. Deras paradis.
Vårt nya äventyr är ju faktiskt att bli föräldrar. Till en fantastisk liten varelse. Det äventyret kommer vara för evigt.
Och vi har redan börjat spara inför en resa nästa år. En långresa med vår lilla familj. Vart vi ska åka än vet vi inte- men att vi SKA åka är bestämt i mitt huvud. Jag fyller 30, då tycker jag man kan unna sig att få resa med sin familj.
Jaha nähä, om man skulle ta och göra sig iordning lite inför besöket hos BM. Jag ska inte träffa "min" BM idag utan en annan. "Min" BM var fullbokad. Hon ska sluta också så det är ändå inte henne jag kommer att göra min "check up" hos senare i vår utan då kommer jag antagligen få träffa den här BM jag ska träffa idag.
Och idag ska jag nog få ett datum för igångsättning på förlossningen. För om bebis nu tvunget inte vill ut när den har legat i magen 42+0 veckor så sätter man igång förlossningen. Så nästa vecka någon gång får jag säkert ett datum till men jag och Chrille hoppas ju naturligtvis att vi ska få träffa vårt lilla underverk innan dess.
